Sidor

tisdag 21 september 2010

"33 variationer" en pjäs om en kvinna som är döende i ALS.

Moisés Kaufman är en rumänsk-ukrainsk jude från Venezuela, vilket inte har satt några märkbara spår i hans 33 variationer, som framstår som en Broadwaypjäs av standardsnitt. Den blandar Beethovens arbete utifrån en kort vals av Diabelli med en nutida fiktiv forskares sökande i arkiven.

Här varieras teman om självständighet och beroende, liv och verk, gudomlig inspiration och hyresinbetalningar. Gustav Levin gör som Beethoven en nästan arketypisk tolkning av det vildvuxna geniet, litet lagom missförstått, men ända aktat och vördat, även med byxorna nerdragna.

Viveca Dahlén är ändå föreställningens fokus, i rollen som musikforskaren Katherine Brandt, som i livets slutskede reser till Bonn för att ta reda på varför den store Beethoven ägnade flera år åt en musikförläggares obetydliga stycke. Dessutom är hon döende i ALS, något hon inte ägnar alltför många tankar åt. Pjäsen är lyckligtvis ingen sjukjournal. Hennes tilltagande skröplighet blir mest en variation på Beethovens dövhet och ett exempel på andens seger över kroppen.

Runt Katherine och Ludwig van rör sig Diabelli (Aksel Morrisse), allt-i-allon Schindler (Crister Olsson), dottern (Mirja Burlin) med pojkvän, tillika Katherines sjuksköterska (Robin Keller) och biblioteksassistenten (Tytte Johnsson). De blir inte så mycket mer än spelpjäser i detta drama, som också i viss mån handlar om en sårig mor-dotterrelation, men alla har något intressant drag.

Ibland har pjäsen och uppsättningen, i regi av Ulla Gottlieb, en tydligt musikalisk komposition. Dessutom låter Maria Rostotsky vid flygeln oss ta del av själva musiken. Föreställningen skapar nyfikenhet och lust att lyssna på Beethoven. Pjäsen har vissa likheter med Shaffers Amadeus, men utan stora konflikter.

33 variationer ställer inga alltför komplicerade frågor och spelar inte aktivt på känslosträngarna heller. Föreställningen är helt enkelt behaglig, estetiskt tilltalande och underhållande. Det är ju bara litet synd att kvinnliga akademiker alltid måste dö på slutet på teatern.

Övers: Mats Kjelbye. Regi: Ulla Gottlieb. Scenografi: Gunnar Ekman. Medv: Viveca Dahlén, Mirja Burlin, Gustav Levin, Aksel Morisse, Robin Keller, Tytte Johnsson, Crister Olsson, Maria Rostotsky.
Uppsala Stadsteater


SARA GRANATH
kultur@svd.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar