Sidor

måndag 13 augusti 2012

Att inte kunna äta är en sorg

En vän till mig träffade Complicite Simon McBurney på Avignons Teaterfestival

"Mötte Simon McBurney i ett hett dammigt Avignon och han frågade efter
dig.


Undrade så och tänkte på dig. Du har gjort ett stort intryck i honom
Maria.

Hans föreställning var mästerlig och storslagen. Rolig att se som en
upplevelse. Cesar spelade Jesus och var också fantastisk på scenen."

tisdag 5 juni 2012

Liv

Att känna kärlek för en annan människa kan också fylla en med liv.

Det livet pulserar i mig.

Idag gick jag ifrån mina principer.

För Att jag vill famna det liv som finns här och nu.

Jag får mycket kärlek av livet just nu.

fredag 25 maj 2012

Workshop med Complicite Mick Barnfather

Complicite Associate Mick Barnfather leads a benefit workshop on CLOWN AND COMEDY in Stockholm
30 June – 3 July 2012, 1000 – 1500
2,000 Swedish Kr. (approx. 200 euros)

All proceeds from this workshop will go to our friend and colleague Maria Eggers who performed in Light and who is suffering from ALS.

ALS is a disease that affects motor neurons in the brain and spinal cord and affects muscle control.Symptoms of ALS include twitching and cramping of muscles, stiffness in muscles, loss of control in hands, arms and legs, weakness and fatigue, slurred or thick speech and difficulty breathing or swallowing.

At present the best research into ALS is taking place in America, and Maria’s family want to take her there for treatment. All funds raised by this workshop will go towards helping them.

If you’re interested in taking part in the course, or finding out more, please contact eggerscatrin@hotmail.com

söndag 13 maj 2012

Om en dörr stängs öppnas ett fönster


Jag uppträdde på Stödgalan


A L S är en av dem svårare sjukdomarna vi har i vårt moderna
samhälle.

Den är grym, har ett snabbt förlopp och antalet fall ökar. Och
dem som får sjukdomen blir bara yngre och yngre.

Jag tror att många som får ALS är högpresterande och väldigt
fysiskt aktiva människor. Dem pressar och stressar lite för mycket i sina
liv.
Och har svårt att sätta gränser. Så sjukdomen kan angripa pga svagt
försvar.

Jag fick symptom i min högra hand i februari 2009. Och diagnos A L S mars
2010. 

Men samhället kan inte riktigt hantera dem som har fått
sjukdomen. 



Jag är ett levande bevis på detta. 

Sen dagen jag fick min diagnos har jag bett om hjälp! Jag var då
ensamstående med en 2-årig son. Jag har fått kämpa mig blodig för få
hjälp med
att leva ett drägligt liv med mina förutsättningar. Och även mina
anhöriga har behövt
hjälp och stöd. I första hand hjälp med att hantera denna svåra
sjukdom. Det är
en process som pågår hela tiden i mig att acceptera eller att förbanna
sjukdomen. 

Att tänka på vad jag har i livet och inte försöka hålla kvar i
det förflutna. Att man vill ha kvar allt från förr, när jag hade min
kropp, mina
funktioner, mitt yrke, mitt umgänge och framförallt när jag kunde lyfta
upp min
son och krama om honom. 

Hur gör jag? Att försöka följa med. Jag tror på att livet är
förändeligt och att människan har en förmåga att anpassa sig.
Framförallt om
man tillåter sig att känna allt som man känner och även får hjälp med
och
uttrycka och hantera detta svåra. 



Det handlar om att tänka om. Hur ska jag göra för att kunna få
livskvalitet med mina förutsättningar. Hur kan jag krama min son? Man
får tänka konstruktivt och be om hjälp. 

Då kan jag krama min son. 



Ibland tänker jag att jag har fått en annan uppgift i detta liv.


Och ibland tänker jag på vad jag har, i mitt liv, just nu.

Det är min son som är min lilla sol, han förgyller mitt liv. 

Det är därför jag gör dokumentärfilmen, det är en gåva till
honom.

Även boken som jag håller på att skriva är tillägnad honom. Även
i dem svåraste stunder är han den lilla lågan. Jag lever och dör för
honom. 



Min mamma är också en stark inspiratör och som skakar om mig, när
jag har hamnat i offerrollen. 

Hon lever och dör för mig. 



Min fästman som ger mig villkorslös kärlek och som jag vill
tillbringa detta liv och även kommande liv med. 



Denna gyllene trio älskar jag mycket. 



Och min konst är min passion. Jag kommer från en teaterfamilj
och har alltid levt för teatern. Jag har alltid velat roa och oroa.
Berätta en
historia som skaver lite, som en haltande sommarvals, med mycket humor och
dörrar. Där
den lilla clownen inom mig får gestalta den komplexa människa som vi är. 



Alla ni komplexa människor som sitter här med mig på
Boulevardteatern just idag. 

Tack från mitt hjärta att ni kom och satt och delade.



Åh tack alla ni som har gjort denna Stödgalan! Catrin, åsa, Åsa, Jonas,
Peter, Thommy, Per, Andreas, Malou, Malin, Boulevardteatern och alla
konstnärer och artister och inte minst mina underbara assistenter Salma,
Jenny, Anna, özlem, Sayed, Nabi och Elmira och alla som jag kanske har
glömt. Tack tack tack från mitt hjärta! 

Jag får mycket kärlek från olika håll och en möjlighet att skapa
en så bra tillvaro som möjligt för mig.

Att jag kan fortsätta med min konst fast i ett annat uttryck.

Allt är möjligt. Fortfarande.



Idag kämpar jag för :



att ha rätt att vara mamma 



att ha rätt att leva ett tryggt liv med assistens



att jag och min familj har rätt till hjälp hur dem ska kunna
hantera denna svåra sjukdom 



att ha rätt till sin egen rehabilitering



Varför denna kamp? 
Varför denna rädsla inför sjukdomen och mig? 

Några nära familj vågar inte träffa mig. 
Några nära vänner orkar inte träffa mig. 
Några andra behandlar mig väldigt illa. 
Några andra är från samhället har dömt ut mig redan. 
Jag är samma Maria som förut med själ och hjärta och hjärna, det är
bara kropp och tal som har vissnat lite. 

Jag är ju jag! 

Jag vill ha lite medvind nu när jag är en haltande sommarvals.



Nu har jag börjat.



Det här är det enda jag gör om dagarna. Jag äter frukost och
skriver.

Jag fikar och skriver. Jag är arg och skriver. Jag är kissnödig
men bara fortsätter att skriva. Jag tvingar i mig middagsmat och skriver
samtidigt. Jag borde sova, umgås, träna, gå på promenader och meditera

mera men vad gör jag hellre, jo skriver för mitt liv. Jag är
besatt. Det här är mitt nya vapen.



I motvind lyfter draken.

Hjärtat har fått en chock


torsdag 10 maj 2012

Allt är möjligt. Fortfarande.

Skådespelerskan Maria Eggers fick diagnosen ALS 2010. Hennes son var då två år och hon var mitt i livet. Att acceptera sjukdomen är en pågående process.

– Processen att acceptera eller att förbanna sjukdomen pågår hela tiden. Att tänka på vad jag har i livet och inte försöka hålla kvar det förflutna. När jag hade min kropp, mina funktioner, mitt yrke, mitt umgänge och framförallt när jag kunde lyfta upp min son och krama om honom, säger Maria.

ALS, amyotrofisk lateral skleros, är en förlamningssjukdom. De nervceller i hjärnan och ryggmärgen som styr den viljemässigt aktiverade muskulaturen bryts ned. Det ger förlamningar som tilltar i omfattning. För Maria började de första symptomen som en svaghet i högerhanden. Hon fick svårt att lyfta sin son. Idag lever hon med assistenter dygnet runt som gör det möjligt för henne att fortfarande leka med och krama sonen. – Livet är föränderligt och människan har en förmåga att anpassa sig. Framförallt om man tillåter sig att känna allt man känner och får hjälp med att uttrycka och hantera detta svåra, säger Maria.

Varje år insjuknar cirka 200 personer i Sverige. De flesta som insjuknar är mellan 50 och 70 år. Förlamningarna leder slutligen till andningssvikt som är orsaken till att patienten avlider, oftast inom 2-4 år efter insjuknandet. Man vet ännu inte varför sjukdomen uppstår och det finns inget botemedel. – Jag tror att många som får ALS är högpresterande och väldigt fysiskt aktiva människor. De pressar sig för mycket och har svårt att sätta gränser. Sjukdomen kan angripa på grund av svagt försvar. Nu försöker jag verkligen vara noggrann med mina gränser för jag måste leva mitt liv och ingen annans, säger Maria. Maria bloggar om sitt liv och sjukdomen. Hon skriver en bok och SVT spelar in en dokumentär om henne. Hon säger att hon gör det för sonens skull, som en gåva. Han är inspirationen.

– Jag tänker på allt jag har. En underbar son, en man som jag älskar, en mamma som är helt otrolig, mycket kärlek från olika håll. Att jag kan fortsätta med min konst fast i ett annat uttryck. Att allt är möjligt. Fortfarande.

Artiklen är publicerad i Medicinens Värld maj 2012.

onsdag 18 april 2012

Pernilla Wahlgrens Blogg

Jag är mycket rörd för Att Du och Hampus uppmärksammade min tuffa situation att leva med denna svåra sjukdom ALS.

Hampus en budbärare för oss utsatta!

Pernilla en folkkär Nightingale som förmedlar sin medkänsla till andra.

Livet blir lättare och vackrare när ni alla fina människor delar med er av ert engagemang och er empati!

Hoppas innerligt att Du Pernilla uppträder på Stödgalan och att Hampus och alla ni andra sitter i publiken!

Varma hälsningar
Maria <3

måndag 16 april 2012

Om ni vill skänka pengar till mig?

Om ni vill skänka pengar till mig så har jag konto i Nordea : 3480 43 38411

Tusen tack på förhand!

Vänligen

Maria Eggers

Det här är det ända jag gör om dagarna!

Det här är det ända jag gör om dagarna. Jag äter frukost och skriver.
Jag fikar och skriver. Jag är arg och skriver. Jag är kissignödig men
bara fortsätter att skriva. Jag tvingar i mig middagsmat och skriver
samtidigt. Jag borde sova, umgås, träna, gå på promenader och meditera
mera men vad gör jag hellre, jo skriver för mitt liv. Jag är besatt. det
här är mitt nya vapen.

I motvind lyfter draken

ALS är en av dem svårare sjukdomar vi har i vårt moderna civilisation.
Den är grym, har ett snabbt förlopp och antalet ökar. Och dem som får
sjukdomen blir bara yngre och yngre.
Men samhället kan inte riktigt hantera dem som har fått sjukdomen.

Jag är ett levande bevis på detta.
Sen dagen jag fick min diagnos ALS har jag bett om hjälp! Jag var då en
ensamstående med en 2-årig son.
Jag har fått kämpa mig blodig för få hjälp att leva ett drägligt liv
med mina förutsättningar. Och även mina anhöriga har behövt hjälp och
stöd.

Idag kämpar jag för :

att ha rätt av vara mamma

att ha rätt av leva ett tryggt liv med assistens

att jag och min familj har rätt till hjälp hur dem ska kunna hantera
denna svåra
sjukdom

att ha rätt till sin egen rehabilitering

Det ända jag vill är att kunna njuta av min tid här och nu med min son
och min familj men så är ej fallet långt ifrån, mycket långt ifrån.




Jag har det väldigt svårt på många sätt men jag ger inte upp för det.

" I motvind lyfter draken "

Maria Eggers

fredag 16 mars 2012

STÖDGALA FÖR MARIA EGGERS

BOULEVARDTEATERN & MARIA EGGERS

bjuder in till

STÖDGALA FÖR MARIA EGGERS

ons 2 maj kl 12-22

Konstauktion
Scenuppträdande
Debatt m inbjudna gäster
Föreläsningar
livskvalité I vården
Forumteater med Catrin Eggers

Lättare förtäring

Stödgalan är en hyllning till Maria i hennes kamp med hennes ytterst svåra sjukdom ALS.
Stödgalan har som syfte att stödja forskningen kring sjukdomen och att få oss att reflektera över vår människosyn och hur vi och samhället ser på människor som drabbas av svår sjukdom.

Intäkterna från dagen går till välgörande ändamål såsom forskning, tillkomsten av en dokumentärfilm och bok samt rehabilitering.
En stor del av den rehabilitering Maria anser sig behöva för ökad livskvalitet kan ej fås av den ordinarie vården i dagens Sverige. Därför kommer en stor del av intäkterna gå till bl a healing, konsultationer, massage, stödterapi, stresskonsult för Maria.
Pengarna kommer även att användas för distribution av en bok författad av Maria där hon beskriver sitt liv med ALS. Boken handlar om hur hon upplever, tänker och känner kring sjukdomens förlopp, om samhället, om vården, mm.

Fördelning av intäkter: 10 % forskning (NeuroNova) o 90 %till Maria Eggers.
Föreningen NeuroNova forskar intensivt kring ALS och är i ständigt behov av medel för detta. Läs mer om NeuroNova här.


Värdinna Malin Davidsson
Ljus o Ljud Thommy Eggers & Pär Ibbing

Varmt Välkomna


Tid och biljettinfo


Ons 2 maj kl 12-22
Biljettpris 100 kr

söndag 26 februari 2012

Hur är det för barn att leva med en mamma som har en allvarlig sjukdom?

Hur är det för barn att leva med en mamma som har en allvarlig sjukdom? Några tror att det är farligt för barnet, för att barnet inte kan hantera att mamma kanske ska dö och att barnet kan känna skuld. Men jag tror att man ska prata med barnet om vad som händer och även förklara för barnet att det är inte dess fel att mamma är sjuk och att ibland är mamma ledsen för att hon är sjuk men det tar mamma hand om själv genom hjälp av andra. Det är även viktigt att lyssna och svara på barnets frågor och på hur barnet känner inför att mamma är sjuk. Barn lever i nuet och tänker inte på vad som ska komma och de har en enorm anpassnings förmåga och vill vara nära sin mamma även om hon är sjuk. Det är det ända viktiga. En förälder ska framför allt ge grundläggande omsorg och känslomässig tillgänglighet och det kan man göra även om man har ALS. Nu vill jag få fram fler berättelser om barn som lever med en sjuk mamma eller pappa.