Mitt Barn

Samhällets godtyckliga bestraffning av ett oskyldigt barn

Mitt barn har redan fått en hård törn i livet då jag drabbades av ALS. Min sjukdom, som inte på något sätt påverkar mina mentala förmågor, anses vara skälig grund till att i det närmaste helt frånta honom rätten till sin mor. Däri ligger den egentliga bestraffningen, sett ur ett barns perspektiv.

Vår historia

Jag, hans mamma, fick ALS när han var ett år gammal och han togs ifrån mig 2015. Detta på grund av att de sociala myndigheterna ansåg/anser att det är skadligt för honom att se sin sängliggande mamma. Jag känner mig diskriminerad. Får funktionsförhindrad vara förälder? Att ett fysiskt handikapp anges som skäl för ett så begränsat umgänge som nu råder är inte acceptabelt. I synnerhet inte då barnet blir så pass lidande.

När mitt barn är här så sitter jag i permobilen och vi gör olika aktiviteter tillsammans och min son kan själv prata med mig genom att bokstavera med Arams alfabet. Vi har en mycket nära och fin relation med en enorm kärlek som vilar på ett starkt fundament.


Vår situation i dag

Min son, som spenderat hela sin uppväxt hos mig (under 7 års tid), får nu trots så mycket sorg och längtan endast möjlighet att träffa sin egen mor EN gång per månad.

Forskning belyser det faktum att det är oerhört skadligt för ett barn att helt ofrivilligt vara åtskild från sina föräldrar, med undantag för hem där det finns missbruk och/eller våld.

Jag som mamma klarar, trots sorgen det innebär att skiljas ifrån mitt barn, att vänta en hel månad tills vi ses igen men det gör inte min son.


Min son skriker på hjälp!

Varje gång han är hemma så säger han:
   ”Mamma jag vill inte vänta en hel månad tills vi ses igen. Snälla mamma gör något”.


Mitt yrkande

Jag yrkar att umgänget ska ske hos mig minst två gånger i månaden istället för en.

Att mitt barn skulle gå miste om kamratumgänget, vilket man nu gärna anger som motivation till att umgänge inte godkänns två gånger per månad, är inget acceptabelt argument då min son i sin vardag träffar dessa kamrater dagligen, både i skolan och på fritiden.

Däremot går han under nuvarande omständigheter miste om värdefull kontakt med sin mamma, släkt och de vänner han har här. Släkt och vänner som betyder mycket för honom, som han har en trygg och nära relation med.

Jag yrkar även att det görs en second opinion på utredningen av mitt barn.

Mitt barn har med stor framgång träffat en barnpsykolog förut och om min son får börja igen då kan han öppna sig och tala med barnpsykologen om sin situation.

 
Hjälp mig i denna kamp för rätten till mitt barn och mitt barns rätt till sin mamma. Jag kommer att fortsätta kämpa för min son till mitt sista andetag.

Skriv gärna under denna namninsamling, Tack på förhand!

#my child