Do you know this Symborska poem?
My apologies to chance for calling it necessity
My apologies to necessity if I'm mistaken, after all.
Please don't be angry happiness, that I take you as my due.
May the dead be patient with the way the memories fade.
My apologies to time for all the world I overlook each second,
My apologies to past loves for thinking that the latest is the first.
Forgive me, open wounds, for pricking my finger.
I apologise for my record of minuets to those who cry from the depths.
I apologise to those who wait in railway stations for being asleep today at 5
am.
Pardon me, humbled hope, for laughing from time to time.
Pardon me, deserts, that I don't rush to you bearing a spoonful of water.
And you falcon, unchanging year after year, always in the same cage, your
gaze always fixed on the same point in space,
forgive me, even if it turns out that you were stuffed.
My apologies to the felled tree for the tables four legs.
My apologies to the great questions for the small answers.
Truth, please do not pay me such attention.
Dignity, please be magnanimous.
Bear with me, O mystery of existence, as I pluck the occaisional thread from
your train.
Soul, don't take offence that I've only got you now and then.
My apologies to everything that I can't be everywhere at once.
My apologies to everyone that I can't be each woman and each man.
I know I won't be justified as long as I live,
Since I myself stand in my own way.
Don't bear me ill will speech, that I borrow weighty words
then labour so heavily that they may seem light.
with love to you as ever
Simon
xx
HejMaria!
SvaraRaderaNär jag läser om dig i Sv Dagbladet (som jag får gratis i sex veckor) så jag inte låta bli att kommentera. Jag förstår din stora förtvivlan. Det är klart att man blir förtvivlad om man blir dödligt sjuk. Och dessutom har barn som ju är det käraste man har.
Men eftersom jag är 76 så har jag så många erfarenheter av livet så har jag fått hjälp att genomskåda det som brukar kallas "Maya" dvs illusionen om det liv vi lever här på jorden.
Du behöver inte vara rädd för att livet skall ta slut när du dör. Livet är oändligt. Det är bara det att vi har en kropp som hela tiden förändras och då tror vi att livet är lika med kroppens liv.
Vi har olika uppgifter i våra liv. En av mina uppgifter i det här livet är att lära människor att finna sin sanna identitet. Dvs sin andliga identitet.
Vi har alla levat tidigare och vi kommer efter det här livet att leva ytterligare ett liv. Ända tills vi har lärt oss att leva efter de kosmiska lagar som finns som ledning för hur människan skall leva.
Jag har själv många barn och det har funnits mycket smärta och lidande mitt liv som jag är tacksam för. Min kärleksförmåga har ökat och det har varit en av syftena med livet.
Du får gärna fråga mig om hur och varför jag fått mina insikter. Men var inte rädd och se det inte som ett misslyckande att du har drabbats av en av de svårigheter som de flesta människor gör i sina liv.
Jag har studerat på högskolan i ett par omgångar så mina teoretiska kunskaper är betydande men utan svåra livserfarenheter vore de utan värde.
Hälsningar
Rune B Nilsson