Dokumentärfilmen

MARIA EGGERS ”EGGERSKANS LIV”
Jag fick chockbeskedet att jag hade fått ALS, en obotlig sjukdom den 18 mars 2010. Marken rämnade och mitt liv rasade. Jag kunde varken förstå eller acceptera livets brutala gång. Min förtvivlan över denna overkliga dom var enorm. Varför jag? Varför nu? Alla existensiella frågor viner, tjuter, bankar, ekar, far runt i huvudet? Vad vill livet säga mig? Detta budskap från universum som vill förmedla något till mig? Vad? Hur många år har jag kvar? Hur känns det att förlora sitt instrument, sin kropp, att bära en 80 åring i min 40 års kropp, sin förmåga att öppna en burk, klä på sin son, sätta in mina linser? Hur känns det att mista förmågan att tala? Att möta sin dödsångest mitt i livet? Plötsligt är livet inte som det borde vara, utan något helt främmande, men som ändå kräver min totala tillit. Hur finner jag den, tilliten och acceptansen? Vad kunde jag göra? Att bota, förlänga livet eller åtminstone göra förloppet långsammare?
Jag läste allt jag kunde om ALS, inte minst för att ta reda på var forskningen varit mest framgångsrik? Kunde jag bromsa sjukdomen med hjälp av en holistisk helhetssyn med djupgående terapi, där cellernas känslominnen kan bytas ut? Kunde jag med mitt mod, engagemang och vilja bryta ny mark? Med hjälp av då djupgående terapi och även akupunktur, medicinsk yoga, rebirthing, meditation och healing. Fokusera mitt liv på personlig utveckling och mitt behov av att skapa, uttrycka mig konstnärligt, vara i mitt kall, som jag har levt för i mitt liv, sen 7 års ålder. Jag kommer från en skådespelarefamilj, och mina kollegor och vänner har blivit min nya teaterfamilj. Där får jag stöd, hjälp, ekonomi, och engagemang. Jag har gett konsten o nu ger konsten mig! Hallelulja !!!
Jag vill nu göra en dokumentärfilm om mitt liv, med all livets brokighet och motsättningar; relationen med min älskade lille son Simon på 2 ½ och min familj, sjukhusvård, akupunturbehandling, samtal med inspirerande människor i kulturvärlden såsom bla Suzanne Osten, Marianne Lindberg De Geer, Simon McBurney, prästen Olle Carlsson, åka till Mullingstorp (avancerade kurser i självkännedom), läsa Strindbergs dramer, rebirthing, medicinsk yoga, förberedelser för en stödgala på en teater i Stockholm m.m. Detta är överlevnadsstrategier i min kamp för livet. Samtal med mig själv, mina funderingar om liv och död? Familjekonstellationen, där jag har burit min familj hela livet. Vad händer nu? Kan familjestrukturerna förändras och nya skapas? Vem vågar finnas där i mitt liv svåraste stund och vem väljer att fly? Försök till uppgörelse och sen förhoppningsvis försoning med familjen, ovänner och ex-män, med mig själv och sjukdomen. Beroendet av solidaritet och mänsklig empati och hjälp ökar.. Längtan efter närhet och kärleksrelation. Dokumentärfilmen ska även handla om min kärlek till teatern, dess processer och maktstrukturer. Vilka slags berättelser berättas idag? Kan jag avslöja dolda sanningar? Nu när jag är fri från en beroendeställning, av att vara beroende av regissörer och teaterchefer, har jag en särställning med en bred kontaktyta av kultureliten i Sverige, som jag efter mina 18 års yrkeserfarenhet av teater, koreografi och regi.
Jag vill förverkliga mina drömmar och göra dem till verklighet nu.
Inte sen, inte imorgon! Nu!

Medan jag lever vill jag leva inte bara överleva!!