Unicef slår larm om utplacerade barns villkor i Sverige
Barn och ungdomar som placeras utanför hemmet av socialtjänsten kanske tar skada i stället för att bli hjälpta av åtgärden. Kunskapsläget är bristfälligt både vad gäller barnens villkor på placeringarna och huruvida de alls blir hjälpta, slår Unicef fast i en ny rapport.
Antalet barn som omhändertas av myndigheterna har ökat kontinuerligt de senaste åren. Enligt den senaste statistiken som finns tillgänglig från Socialstyrelsen var 32 500 barn någon gång under året 2013 placerade i samhällsvård, vilket inkluderar familjehem, HVB-hem och särskilda ungdomshem. De flesta är mellan 13-20 år och en mindre del omhändertas med tvång.
Unicef förutspår också att placeringstalen kommer öka dramatiskt med tanke på senare års kraftiga ökning av ensamkommande flyktingbarn.
Men är det till någon hjälp? I Unicefs nya rapport "Barn och samhällsvård" slås larm för att kunskapen är ytterst liten om huruvida barnen och ungdomarna som utsätts för den omvälvande processen att placeras utanför hemmet alls blir hjälpta av det. Och kanske än mer uppseendeväckande: att de studier som finns på området snarare pekar på det motsatta förhållandet – att barnen faktiskt får det sämre av myndigheternas ansträngningar.
Christina Heilborn, chefsjurist på Unicef, förvånades av det som framkom i rapporten.
– Det är väldigt upprörande att de studier som finns faktiskt pekar på att barnen får det sämre efter insatserna och att man inte gör mer för de barn som är allra mest utsatta i vårt samhälle, säger Christina Heilborn.
De studier som finns faktiskt pekar på att barnen får det sämre efter insatserna
– Att det här får fortgå trots den stora bristen på kunskap. Vi behöver ordentlig forskning och uppföljning om effekterna av den här typen av åtgärder.
Rapportförfattarna från Stockholms universitet påpekar också att det finns en stor brist på studier som undersöker barnens livsvillkor under själva placeringstiden – men att nästan hälften av alla flickor placerade på HVB-hem anser att de inte har det bra på institutionen.
Dessutom avbryts de flesta placeringar i förtid – vilket innebär fler flyttar, fler omställningar, och kanske en ny skola. Rapporten visar att nästan var tredje ungdomsplacering och nästan var sjätte placering för yngre barn avbryts i förtid inom de första åren.
– Det riskerar inte minst att drabba skolgången, och vi ser att det viktigaste för att ta sig ur den här utsattheten är just skolgången, säger Christina Heilborn, som efterlyser större inflytande för barnen.
– Om barnet görs mer delaktigt i besluten och får chans att påverka sin situation i större utsträckning är det möjligt att det skulle fungera bättre. Vi är inte emot omhändertagande i de fall där det är nödvändigt.
Hon påpekar dock en annan brist: nämligen svårigheten för barnen att få upprättelse om de råkar illa ut där de placeras.
– När det blir fel och barnet placeras i en skadlig miljö är det i princip omöjligt att få upprättelse i dag. Det måste gå att få ersättning för kränkningar, säger Christina Heilborn.
– Vi hoppas att hela systemet görs om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar