Är mkt trött idag efter nga intensiva dagar.
Simon gjorde scendebut i lördags( förutom att han låg i magen när jag spelade i Ebberöds Bank 07, samt att han var medverkande, 5 mån gammal, när samma föreställning gästspelade i Helsingfors, 08.) i konstinstallationen "Arabiska män mobbande kroppar" på Tensta Konsthall i lördags. Verket skapades av Mellika Melani, Bengt Gomer och Danjel Andersson i samarbete med Teater Tribunalen.
Installationen tar sin utgångspunkt i ett dokument som EU stiftade för ett par år sen som syftar till att identifiera potentiella terrorister. Installationen bygger på en massa teknik och olika grupper av människor, arabkillar, somalier, blonda små barn och en liten flickkör. Vi jobbar med klichébilder och tex blandar vi den stora gruppen arabiska killar med småbarnen, som får leka med såpbubblor som kommer från taket. De flesta barnen i Gbg tyckte att det var en jätterolig lekplats..
Och det tyckte även Simon!
Applåd för Simon!
Bengt filmade dessutom hans busiga uppträdande!
Tyckte själv att installationen berörde mig djupt, på många plan.
Söndags blev det en stor konflikt med min far som var på besök från Malmö.
Skrev sen detta smset till honom efter han lämnat mitt hem i affekt.
Sorgligt det som hände, men jag tror ingen riktigt förstår min resa, min förändrade livssituation. Jag kan inte längre vara tyst och svälja.
Jag önskar att det finns mer förståelse hos familjen.
Jag förändras, börjar äntligen fokusera mig själv, mitt liv, och den förändringen kanske är svår att acceptera! Nu börjar jag ge mig själv stöd och kraft i olika situationer, och den kraften, ärligheten kanske skrämmer.
Vi får ses på i nya sammanhang, på nya sätt, eftersom de gamla mönstrerna dyker upp omedvetet, och dem gagnar ingen, tyvärr.
Ja detta skrev jag också till min lillasyster Beatrice som vill eller kan inte möta mig, hjälpa mig eller överhuvudtaget inte bryr sig om min svåra livssituation.
Det gör mkt ont.
Jag bär på ett kors just nu och jag ber människor offra en del av sig själva för att jag ska kunna bära detta livs öde ngt lättare...
Men få är villiga........
Min storebror hjälper mig ekonomisk men hoppas att han träder in lite mer nu här framöver.
Tack alla ni som offrar en liten bit av er själva för min skull!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar