Jag
vill uttrycka den oerhörda frustration jag känner över att SOC
resonerar som dem gör angående min sons ”vacklande” mående eller hur han
nu mår.
”Det har varit lite upp och ner" skriver de, "inget
farligt men vi vill avvakta lite med umgänge”. Som om avvakta med
umgänge skulle göra honom lugnare? Inget kan vara mer feltänkt. Och det
gör mig rasande i detta läge.
Det
har nu gått fyra månader sen jag träffade min son, på grund av Corona,
och det är förståeligt - men nu när läget är annorlunda finns det all
anledning att ses. De sjuksköterskor som kommer från ASIH(Avancerad
Sjukvård I Hemmet), till mig dagligen har dessutom betonat att
smittrisken är minimal, nästintill obefintlig, om min son skulle komma
hit. Om han bär munskydd och är noga med handhygienen är han utom fara.
Alla mina assistenter följer de basala hygienrutinerna väl och bär
munskydd. Och jag som har respirator hostar inte, och kan därför inte
smitta, eller själv bli smittad via luften.
Det
ska inte nog betonas att mamma och pappa är de viktigaste figurerna i
ett barns liv och så kommer det alltid att vara (läs forskning och barnkonventionen https://www.regeringen.se/regeringens-politik/barnkonventionen-som-svensk-lag/). Att
undanhålla föräldrarna från barnet skickar ju helt fel signaler till
barnet. Signaler som att det skulle vara något fel på föräldrarna - att
det är de som får min son upprörd - när det är precis tvärtom.
Han
behöver mest av allt träffa mig, sin älskade moder som gör allt för
honom. Finns ingenting i världen som skulle skapa mer lugn i hans själ.
Jag vet att han skulle bli lugnare då. Min son älskar mig. Är mån om mig
och VILL vara mycket mer med mig än vad SOC tillåter.
Om
jag skriver om detta på sociala medier, som är min kanal, då hotar SOC
mig att jag inte får träffa min son. Det är maktmissbruk och mot
Sveriges Rikes lag om yttrandefrihet.
Maria Eggers
